Intervju med Börje Wilsborn som är ny ordförande för Vetlanda BK

Varför tar Du på Dig rollen som ordförande i Vetlanda Bandyklubb?

- Jag skulle kunna skämta om det och säga att det beror på ett talfel (svårt att säga nej), men det är nog inte helt rättvisande, för om den förmågan halt saknats, så hade jag nog varit alltför upptagen för att över huvud taget komma ifråga. En avgörande faktor är att jag möjligen på detta sätt kan betala tillbaka lite av det som klubben genom alla år bjudit på i form av underhållning, spänning, glädje och något att samlas omkring för oss i familjen och för många andra Vetlandabor.

Jag har så oerhört positiv erfarenhet av Vetlandabygden och dess innebyggare att jag önskar dem allt gott. Vetlanda Bandyklubb har under många år på ett särklassigt sätt gett orten positiv uppmärksamhet och efter måttet av min förmåga , vill jag hjälpa till att föra denna tradition vidare.

Vad kan Du tillföra VBK?

- Bra fråga, som inte kan få något exakt svar, eftersom inte har hela bilden av klubbens ”inre liv”, men jag inser, att man förfogar över goda ledarresurser och hög bandykompetens. Därför blir min roll mycket av  samordning och förhoppningsvis stöd och stimulans åt övriga ledare. Mina idrottsliga meriter är mycket blygsamma och jag är tacksam, för att den kompetensen är säkrad på annat sätt i VBK.

Fokusering på att skapa och bibehålla ett starkt positivt nätverk har varit vägledande i mina tidigare chefs- och ledaruppgifter och det borde vara till viss nytta i rollen som ordförande i VBK.

Vilka ledar- och chefsuppgifter syftar du på?

- Jag har varit yrkesverksam som polis i över 42 år; ett yrke som i sig innebär mycket av ”ledarskap” och

vägledning i  stundtals ganska laddade situationer och sammanhang. Under hälften av denna tid har jag haft uppgifter som chef för polis- och personalenheter av mycket skiftande omfång; som mest lite drygt 200 man För både föreningsliv och kommunalpolitik har jag satt av en icke oväsentligt del av mitt hittillsvarande liv och har för närvarande uppdrag som ordförande i kommunstyrelsens personal- och organisationsutskott, var under 15 år (1989 – 2003) ledamot av socialnämnden och under några år ordförande i Vetlanda församlings kyrkoråd.  På idrottssidan har Ekenässjöns Idrottsförening (EIF) under många år sett mig i styrelsen; bl.a. som vice ordförande och i polisidrottssammanhang var jag så uthållig ledare att det belönades med Svenska Polisens Idrotts- och Skytteförbunds förtjänsttecken i guld. Jag blir nog inte lika långvarit i VBK:s styrelse…

Hur ser Din familjesituation ut?

- Den bilden rymmer inslag som vid beskrivning väcker mycket starka känslor. Jag och Yvonne har varit gifta sedan 1965 och har fyra barn två flickor och två pojkar, men vår äldsta dotter Susanne är död sedan fem år. För oss i familjen har detta inneburit obeskrivlig sorg och plågsam saknad i ständigt upprepade situationer, där man påminns om hur hon med sin energi, kreativitet och charm skulle varit tongivande om vi hade haft henne kvar. Susanne levde inte förgäves. Utöver alla fantastiska minnen gav hon oss två underbart fina och duktiga barnbarn (Oskar och Ludwig) som nu är 17 resp 13 år och minst sagt hårt idrottsengagerade.

Joakim är nu äldst av våra barn (39), ingenjör och produktionsledare i Volvos hjullastartillverkning i Arvika, där han också gett oss två älskvärda barnbarn; Fanny 9 och Elias 6 år.

Vår andra dotter Anna (34) var som lärare kollega till Susanne och det är inte svårt att förstå, att Anna saknar sin syster hur mycket som helst. Anna bor i Norrköping och har gett oss lille Julius, som inte är ett år förrän i oktober i år och har mycket kvar att lära än, men fullfjädrad charmör är han redan. Utöver ganska ansvarsfulla arbeten driver Anna tillsammans med sin man också ett aktiebolag (Kaminkungen) som framgångsrikt importerar och säljer bl a braskaminer.

Yngst av våra barn är Henrik (30). Han bor tillsammans med sin fru i Örkelljunga och båda är som ingenjörer engagerade med viktiga roller i företaget Haldex i Skånes Fagerhult.

Jag har världens finaste och flitigaste fru; extremt kreativ och energisk med mängder av hantverkskompetens. Detta skulle kunna beskrivas enbart i positiva termer, men betyder – utöver att jag sällan utan dåligt samvete kan ligga på sofflocket – att hon tas i anspråk hos våra barn från Arvika till Örkelljunga för golvläggning, kakelsättning, sömnad, gardinupphängning, målning, tapetsering m m. Gissa vem som får vara hantlangare. Det kan få inverkan på möjligheten att vara närvarande i VBK:s arbete…….

För övrigt ägnar vi mycket fritid åt vårt hus på Öland. Det erbjuder oss verklig avkoppling.

Hur ser Du på VBK:s framtid?

- På lång sikt har den breda ungdomssatsningen och dess framgångar störst betydelse för samhälle, för

enskilda ungdomar och för familjerna. Det är sannolikt att framgångar i ungdomsverksamheten även har avgörande betydelse för hur klubben ska lyckas med sin elitsatsning nu och i framtiden. Den relativt begränsade insikt jag har om VBK:s exakta status ger mig ändå känslan av det mesta pekar mot fortsatta framgångar och jag ser fram emot nya mästerskapsfinaler för många av lagen. Den nya nationalarenan i Solna med plats för 50.000 åskådare bör se VBK:s kanariefåglar i en final runt 2012, men det skadar inte att dessförinnan gjort något besök på Studenternas i Uppsala, där vi som VBK-fantaster upplevt riktiga högtidsstunder i början av 1990-talet.

Det är naturligtvis av största vikt för bandyns utveckling; ja kanske för dess överlevnad på orten, att vi får till stånd en inomhusarena på Tjustkulle. Även om jag vet att det är tungt att lotsa fram politiska beslut i en kommunal värld fylld av konkurrerande otillfredsställda behov, tror jag att det inom en snar framtid sker ett genombrott, som får mycket stor betydelse för kommunen, för dess företag och invånare och särskilt för våra ungdomar.

Samverkan är ett nyckelord i min begreppsvärld och jag bedömer det som helt nödvändigt att fortsätta den goda samverkan som rått i samband med ansträngningarna att få igång ett hallbygge på Tjustkulle. Det har hittills gällt övriga bandyklubbar, men efter hand bör detta utvecklas även till samverkan med hockeyn och annan idrottsverksamhet med intressen i utvecklingen av ett kommunalt sport- och aktivitetscentrum.

Klubbarnas kamp för ekonomisk överlevnad och för resurser att satsa framåt kräver en ständig dialog med sponsrande företag . Var och en kämpar givetvis för sitt, men jag tror att det hos många av sponsorerna upplevs som välgörande att föreningarna samverkar  så stor utsträckning som möjligt och på så sätt skapar synergieffekter och ett totalt mervärde. Sporten behöver absolut sina sponsorer och jag tror på tal om samverkan, att många företag för att säkra sin framtida personalrekrytering behöver en ”miljö” som erbjuder sina unga goda skäl att stanna kvar i hembygden. VBK vill vara en sådan samverkanspart.

En annan strategisk fråga även för VBK:s framtid är att säkra en långsiktig ledarrekrytering. Det finns få saker som är trevligare än att jobba tillsammans med ungdomar och vi bör ha som målsättning att successivt slussa in unga medlemmar i olika ledaruppgifter. Dess värre är jag själv med mina snart 62 år inget bra exempel på rejäl föryngring, men… allt är relativt.